Lynxia

Bara från jobbet. Andra halvan är familjeplikt och årets första studentfirande.

Jag låste mig ute från flera av mina sociala medier för några veckor sedan och har inte itts sätta mig ner och lösa det. Det är ganska skönt att pausa dem. Livet går vidare.
Jag behöver lösa ett par av dem snart, men inte i natt. Jag har inte bråttom.

Så fint att se dig och dina ord här!

Katterna var mycket mer nöjda och sams än vad jag hade trott. Det kan vara lite konkurrens om platser och en liten hona (mellankatten Sigrid) som äger mig och vill ha kattfritt utrymme runt sig.

Tre katter i en 80-säng är en helt annan sak än tre katter i en 180-säng. Lite trångt, mycket mysigt, men lite bökigt. Tur att det bara var för ett par nätter tills den nya sängen (120) kom och fick lufta sig en natt.

Jag tror att jag tänkte i tweets mer förr, när det var ett roligt ställe och en stor del av glädjen för mig var att formulera mig inom begränsningen. Sedan tappade jag intresset. Och det är jag glad för. Sociala medier idag är något annat än då.

Jag blir ju väldigt, väldigt nyfiken när det händer. Nu vet jag att min kollega är lojal med mig och berättar mycket för mig, men jag blir ändå lite nojig. Men de har kanske hemliga planer för verksamheten som de inte vill att hela ledningen ska få veta.

Det är alltid intressant att gå förbi en chefs rum och höra chefen prata med en kollega, och de sedan sänker rösten när de ser att man går förbi. Framför allt när man hörde början av vad de sa.

Oerhört bra beslut! NP prov när man redan var stressad över alla vanliga prov var hemskt. Och när man blir så utmattad klarar man inte av att fatta det beslutet själv.

Det är det. Äntligen fredag! Bara tre möten och två deadlines innan helgen börjar.

Det är märkligt att upptäcka att ett förtroende är borta. Eller kanske inte förtroendet så mycket som förtroligheten. En omärklig förändring som skett gradvis och sedan en dag är det bara så. Kvar finns en tomhet och ensamhet; för förtroligheten är olika med olika människor, unik i sitt slag.

Åh! Jag brukar ha i kanel eller kardemumma i kaffet ibland och det är gott.

Månen är halv, molnen rosa och orange av morgonsolen som nyss gick upp, stararna tjattrar vid hållplatsen och det blåser inte riktigt lika illa som det varnades för.

Ett gott liv får sluta innan han förlorar livskvalitet. Vi vet att det är rätt, men det gör det inte mindre ledsamt att förlora dem. Varma tankar till dig och er som varit en del av .isos (underbart namn!) flock.

Det är som om utbrotten sedan 2021 gradvis byggts upp till mer och mer hotfulla, och nu drabbade det direkt. Har du sett sprickorna/hålen i Grindavik? Vilka förkastningar och vilken sänka det blivit nu. Och lavakammaren direkt under stan.
Men vallen höll riktigt bra.

Hej! Jag var lite födelsedagsoff några dagar, men oj, vilken salut jag fick av naturen den morgonen. Men det blev väldigt kluvet att titta och fascineras samtidigt som jag hade totalt medlidande med dem som drabbades och kände hotet av en natur som struntar i oss.

Jag väljer bort. Jag ser ingen anledning att följa någon jag mår dåligt av.

Nej, nu räcker det. I tre år har jag överlevt Whamageddon men nu vill jag inte vara i Last Christmas-celibat längre. Basta!

A page full of elegant line drawings of cats on grayish off white paper. The cats are white or black and displaying various poses relating to peacefully sleeping or stretching. They are drawn indecent of each other and distributed evenly across the page, not bound in a scene.

Laziness by Théophile Steinlen. 1897. flic.kr/p/jC2jAF

Friden, både kvällen den 23:e och julaftonskvällen. Då vill jag kunna sitta och bara mysa. Familjen ses några gånger under jul och då är det viktigare att slippa stress och ha det trevligt än att det ska vara massa presenter.
I matväg är äggost, kålrotslåda, gröna kulor det enda viktiga.

Ett par kvarter bort fick jag stanna, för jag kunde inte se klart. Men själen blev plötsligt lättare, som om jag i några dagar burit även hans själ. Det hade jag nog till stor del, för han var redan halvvägs över bron. Nu är han fri.

Som så många gånger förr låg vi tass i hand och panna mot panna och han fick ta emot tårar i pälsen. När hjärtat hade stannat tvättade jag rent honom och klippte klorna, det jag inte fått göra på ett tag. Sedan lämnade jag honom.

Det blev fint. Medan han somnade berättade jag om våra äventyr och hur han varit världens bästa katt som alla tyckte var så vacker och stilig. Han kom in i mitt liv ett år då livet lekte och fanns sedan där genom högt och lågt.

En av de tyngsta promenaderna är den från veterinären med en tom bur. Min älskade Xerxes fick somna in idag. Njurproblem och ålder hade redan gjort honom skruttig men han fick en förkylning som snabbt blev en infektion. Han var redan på väg bort men fick somna in stilla.

Snyggt!

Vackert!

De ger mer och mer att skämmas för.

Min tilltagande blåtira är kroppens smocka mot sig själv. Svullnaden från en rejäl vagel i ögat – som dessutom skaver och trycker – sätter färg och börjar röra sig neråt kinden. Svullna lymfkörtlar på samma sida av halsen och lite halsont talar för att immunförsvaret hjälper till nu.

Sociala medier och annat på skärm är effektivt för att skapa beroenden: det är lättillgängligt, snabbt och ger små dopaminkickar. Jag behöver bryta med det mycket mer.

Ja, varför inte? Det är egentligen mer tillfredsställande för mig att göra något mer än sitta med en skärm, så om jag t.ex. har block och pennor eller material för handarbete framme, så finns åtminstone möjligheten att välja det istället.