Maria

Inget "magiskt", bara vacker verklighet i den blå timmen.

Precis så kändee jag också hehe. De var så unga och jag ville inte att någon av dem skulle få skit av chefen. Tror de lärde sig en läxa ändå. Försökte gå normalt ut därifrån.

Jag gjorde illa ena höften (men sa inget till butikspersonalen. De upptäckte direkt att överdelen saknade skruvar - någon hade glömt). Sängen gick sönder. En vän försökte övertala mig att gå tillbaka och kräva ersättning (ex. en gratis madrass, men jag är inte sån).

Åh... skönt att huvudet klarade sig. Själv har jag lyckats ramla genom en loftsäng i butik nyligen. Det ska vara lite lagom farligt att leva.

Jag skulle inte vilja vara utan november.

Sitter i soffan och låtsas att det är fredag och jag lyckas faktiskt nästan lura mig själv.

Ganska gulligt att det även låg två små plåster i paketet.

Åh underbart.

❤️

Charmigast idag.

Idag får den här vackra stugan en ny trappa.

Några bilder som ej är tagna idag

Tork 3 veckor

Vitlök blir nog min favoritgrönsak från med nu, p g a planteras i höstlugnet, vilar tryggt under snön och kräver ingen rengöring vid skörd mer än skalning.

Drog upp de här och blev glad.

Tack trädkronor för skugga idag.

Trä som växer ovanpå sten och med sina rötter kramar stenen.

Hej igen, kära björk. Du gör verkligen så gott du förmår och du gör det så bra.

Mellansonen tyckte att vi skulle måla tillsammans en stund och vem är jag att säga nej.

Tack för att du delar med dig av livet. Jag är glad att du finns.

"Livet är lätt," hörde jag ett barn utropa till sin mamma och sina småsyskon på väg till badet och för ett ögonblick ville även jag instämma.

Såg häromdagen från 6:e våningen på jobbet en fiskmås landa på en jämnhög talltopp och jag kisade och tänkte stilla att det där skulle kunna vara en havsörn. En väldigt gammal havsörn.

Såg nyss en av mina trenne söner diskret klippa av en av trädgårdens rosor och därefter med lätta steg gå iväg, ut i livet.

Läste att man lyckats återuppliva mjölksyrebakterier från ett lerkärl som var över 2000 år gammalt, så nu ser jag framför mig hur jag "testamenterar" torkad surdeg i lika delar till mina trenne söner.
"Att väckas till liv om X antal år."

... knöt jag just an till min surdeg?

Nej, jag har inte knutit an till degen på det viset men skulle jag tvingas ge ett namn skulle det nog bli "syrran" eftersom den aldrig överger mig trots mina tillkortakommanden.

Jag har haft surdegen i många år (fick den av en vän) och glömmer i perioder att mata den men utsvultna surdegar är lyckligtvis tacksamma att återuppliva, så även denna gång.

Den är kanske inte vacker, men den lever igen och det är vackert.

Vackert. Och den gula kulören är en av de finaste kombofärger till Falurött, tycker jag.

Grattis!