Karin Fågel

Känner ”jaget” att han såg världen som ”jag”
genom att ge ”mig” ord, ord och melodier. Bildspel som jag kunde fylla med mig själva. Han berättar hur han gör. Vill jag höra och lära eller bara lyssna och konsumera(s)?

Så många dimridåer som försvinner. Kanske är det inte alls så märkligt som så många önskade. Bara det att det var annorlunda, rått, ärligt. Inte-ursäktande. Kanske hittade han drakens svans. Och spände sig fast med sina smala pojkben likt en envis rodeohatt.
Genom att vara som ett kalejdoskop- kände

Åh så- just så!

Det leder till att jag vill veta mer, min nyfiken är aktiv, jag vill läsa mer. Inte om men av honom själv. Och det finns en biografi från 2004. Biblioteken har endast den svenska översättningen och jag vill när jag kan läsa på originalspråk. Och efter någon dag kommer den till mig. Generös, ärlig …

Möter jag en människa av blod och bekymmer. Och åh vad jag uppskattar när mina fördomar rasar. När de smulas sönder och jag blir lite klokare lite vassare och som nu möts av komplexitet och en mer kärleksfull verklighet än den jag fått serverad och köpt. Hua denna knepiga press, skvallerpress bilder

Och jag lånade hem den från biblioteket. På ett väldigt aptitligt sätt berättar hon kort och koncist om vad som hände i Stockholm oktober 2017 och om hskaldens besök i Stockholm våren 1966. Och det är som att jag mjuknar upp. Min bild av honom rämnar. Och där bakom löpsedlarna arroganta odjur…

“Cause you better start swimming or you’ll sink like a stone cause the times they are a changing “
Är det ens sant förmodligen inte ordagrant men något är i görningen och anpassa sig får en göra. Det ena ledde till det andra. Några dagar senare såg jag en söt liten bok av Sara Danius om Bob Dylan.

Vara med på de där stora livsomvändande händelserna. Och det vill jag ju vara, få uppleva livets poesi och övergångar. Inte höra om dem utan känna dem, se dem, smaka på dem med alla mina sinnen. Kanske deltar vi alla i sådana hela tiden. Som nu när vi flyttar från ett socialt medium till ett annat…

Det fanns inget direkt intresse. Sen såg jag något om nya filmen och det kittlade till. Kanske ändå, sevärd? A complete unknown om de första åren i New York. Och jag sugs in, händelserna, Mötena, tillfälle efter tillfälle hur den unga, människan bryter ny mark. Och jag som tittare får vara med. Åh!