Petter Ekman

Bra poäng och det stämmer säkert, källan verkar legit. Bara lite otippat, eller hur? Att konstgödsel och blodtransfusioner är i en klass för sig, och penicillin och mässlingsvaccin och sånt för nöja sig med några hundra miljoner

Otippat att blodtransfusioner räddat så många? Mångdubbelt fler än t.ex. penicillin. Borde inte bakteriesjukdomar förr ha skördat långt många fler liv än, exempelvis blodförlust vid skador eller barnafödande eller vad det nu kan vara?

Egentligen precis samma sak som Mozart gör här. Andra versen här i Così fan tuttes första nummer. Vid orden "uguale in lei credo" byter G-durackordet funktion till subdominant, och dominantens tonart etableras omärkligt, med medföljande intensitetsstegring.

Rörelsen mot domintantisk tonart innebär samtidigt en intensitetsstegring. Och refrängen hamnar i en bättre tonart där Loreen får utnyttja sin röst bättre.

Jag tycker det är så skickligt utfört i Euphoria hur D-dur-ackordet som är sist i versens ackordföljd tolkas om i övergången till refrängen. Det fungerar som en tonika/tonikaparallell, men när fissmoll-ackordet inleder refrängen får det retroaktivt en subdominantfunktion.

Det är liksom kadensen som etablerar tonarten i klassisk harmonik: tonarten fissmoll blir etablerad med ett Ciss-dur(7)-ackord och det saknas här.

Jo men exakt. Det är generellt svårt att skilja mellan parallella moll- och durtonarter i 4-ackordsföljder i poplåtar, kanske är de helt enkelt inte relevanta begrepp utanför klassisk harmonik med kadenser.

Vad spännande, jag tänkte spontant att det väl inte är något tonartsbyte i den. Men det är det ju! Jag skulle nog beskriva det som en modulation till dominanttonarten – alltså som hos Mozart och Beethoven och det gamla gänget. Snyggt maskerat men väldigt bra för låten.

Kolla också pupillen i närbilden från familjeporträttet. Kanske konstnären, som förstås förskönade (inga koppärr t.ex.), lade in en liten ledtråd?

De närmaste säkra porträtten vi har är ju dels Langes, i halvprofil, och Stocks i helprofil. Kanske Mozart föredrog att porträtteras i profil p.g.a. vindögdhet? Minns också att Bergfors refererar till en samtida beskrivning av Mozart där hans "öga" i singular nämns. Spekulation förstås men vem vet

Tyvärr är författaren lite för ivrig att argumentera för sin sak och en hel del av ”bevisningen” är väldigt svag. Lågvattenmärket är när han går in på gammal rasbiologi och jämför skallformen på porträttet med kända egenskaper hos Mozart, vilket då ska bevisa att porträttet föreställer honom.

Här har du en bubblare. P-G Bergfors har bitvis ett ganska bra case för att detta porträtt föreställer just Mozart. Jämför med Langes porträtt, som jag tycker är det bästa, så är det ganska likt.

Reagerar menar du