Sara

”Blunda inte för elevens perspektiv” DEBATT. Om vissa strategier i undervisningen förbättrar elevernas resultat – varför ska inte expertmyndigheter identifiera dessa? Det skriver flera debattörer i ett inlägg om Riksrevisionen, forskning...

"...om vissa undervisnings­strategier med rimlig säkerhet förbättrar läsförmågan eller matematikresultaten, är det svårt att försvara att expertmyndigheter inte systematiskt identifierar och kommunicerar dessa."

www.svd.se/a/M7oneK/rik...

Det vore också trevligt att (som myndighetsutövare) kunna arbeta med och inte mot styrdokumenten, som det blir ibland, kan jag tycka.

Tänker också på vad som lägger grund för t ex läromedlens utformning (som jag tror har större påverkan).

Dessutom kan bra styrdokument användas för att sätta emot problematisk skolutveckling (trender) o dyl som pådyvlas lärare ovanifrån.

Skolverket struntade i forskarnas underlag Fysikprofessorn: ”Extremt oproffsigt – under all kritik”

"Forskarna bakom det vetenskapliga underlaget i fysikämnet fick en chock när de såg Skolverkets kursplaneutkast. Där fanns inte ett enda spår av deras arbete. Felaktigheterna var desto fler, enligt fysikprofessorn..."

www.vilarare.se/amneslararen...

(Sedan håller jag med om de inledande inläggen i tråden.)

Hm. Tror verkligen inte att styrdokument är en mirakelkur, men min anekdotiska bild som lärare är ändå att de har viss betydelse för undervisningspraktiken. Vet många lärare som pliktskyldigt försöker uppfylla ämnesplanerna, även om det också görs kompromisser med sådant man av erfarenhet tror på.

Det här är för långt för att folk ska orka läsa (blev utmattad av att skriva tråden) men om ni ändå tänker ta er igenom, läs gärna inläggen med följande mantra i bakhuvudet: "de som skapade friskolereformen äger idag de expanderande skolkoncernerna".

"Friskolefrågan" går in i en ny fas nu. 95-05: föräldrakooperativ, 05-15: friska entreprenöriella fläktar, 15-25: konsolidering i koncerner, 25-: den kommunala skolans utkonkurrering

MEN VI STOPPAR DOM JU INNAN DESS

Tror du överskattar på vilken nivå det finns evidens som kan detaljstyra oss. Phonics är lite unik. Ofta kan strategierna bara tillämpas utifrån prof omdöme,där de bedöms uppfylla ett syfte.Men visst, illa formulerade kursplaner (som frångår vad vetenskap faktiskt kan uttala sig om)vore ett problem.

Det här är klander genom association. Wyndhamns besatthet av woke får stå för henne. Det är inte en hållbar invändning mot evidensinformerad undervisning.

På vad grundar sig din bild?

Problemet med debatt är att vissa fenomen blir ett slags symboler. Phonics har ofta lyfts ur sitt sammanhang men har övertygande stöd (för det specifika syfte metoden avser). Det är promlematiskt att den inte överallt givits den plats den bör ha, tycker jag.

För mig som svensklärare framgår att hon syftar på att eleverna kan lära sig den aspekt av läsning som phonics är avsedd för. Hon påstår inte att alla färdigheter som är nödvändiga för läsning (som komplext fenomen) tränas av det.

1, 2, 3… Godwins lag?

Det finns ingen person som påstår att phonics löser allt (utom möjligen borgerliga debattörer). Det är en halmgubbe.

Som huvudskyddsombud fick jag just till mig en arbetsmiljöbrist där en lärare i förskoleklass skriver att hen inte hinner sitt arbete, inte kan ha tillsyn och undervisning då det är brist på kollegor. Förslag på åtgärd från rektor var att engagera sig politiskt för att jobba för mer resurser.

Ps. Jag älskar det professionella fronesisbegreppet!

Evidensinformerad undervisning handlar ju om att tillämpa adekvata strategier utifrån professionellt omdöme och med hänsyn till elevgrupp. I vissa fall finns särskilda metoder som bör användas, men ofta behöver man ta hänsyn till kontext. Det tror jag få med ärligt uppsåt skulle säga emot.

Fast vi behöver förhålla oss olika till kvantitativa och kvalitativa studier. Det vore akademiskt ohederligt att inte göra det.

Jag tänker inte uttala mig om vad Jonas Linderoth tycker eller menar. Det får du fråga honom om.

Vad vill du ha sagt med detta?

I citatet du lyfter fram kritiserar han inte kvalitativa studier i sig utan värderingen av dem.

Eller, vet inte om det är orättvist. Jag håller med Jonas Linderoth här. Det är faktiskt ett rätt bra citat.

Orättvist lösryckt citat av Linderoth. Båda behövs men de bidrar med olika saker. Min upplevelse av undervisningsdirektiv från Skolverket och i diverse fortbildningssammanhang har i alldeles för hög grad byggt på kvalitativa studier som man förväntats ändra sin undervisning utifrån.

På sätt och vis önskar jag att jag kunde instämma men nja, bevisligen är det många som saknar såväl kunskap om olika strategiers evidensläge som träning i vederhäftig metodik.(Det varierar nog mellan lärosäten men jag fick inte lära mig särskilt mycket om handfasta strategier i min lärarutbildning.)

Ju mer friutrymme för lärare i lägre årskurser, desto mindre i högre (inte i teorin, men i praktiken)?

Nu lämnade jag undervisningsstrategierna lite men de är lite av en icke-fråga, tycker jag. Vilken professionell person vill inte ta hänsyn till evidensläget?

Några har fått en gedigen orientering i litteraturhistoria, andra har mest arbetat med texttyper och ytterligare några har läst klassiker, som egentligen passar bättre på gymnasiet. Det kan bli en del lappa och laga i senare skolår.

Min erfarenhet som gymnasielärare är att det i grundskolan lagts fokus på helt olika saker, så elevernas kunskaper spretar åt olika håll. Det är vanligt i svenskämnet men antagligen också i SO-ämnen, där grundlärarna har olika behörighet och ofta ”kvackar” i något ämne…

Jag är positiv till kurs-/ämnesplaner som är tillräckligt detaljerade för att ge likvärdighet och finner det helt grundläggande att professionen har kunskap om undervisningsstrategier med robust vetenskapligt stöd och således kan använda dessa utifrån sitt professionella omdöme.

Vad syftar du på?

Nu rör detta visserligen grundskolan och jag arbetar på gymnasiet men principen tycks genomsyra allt som görs i utbildningsväsendet.