John Johansson

Exklusiv intervju med Pawel Cibicki: ”Hela min värld rasade igen” ”Jag kunde gå till en tågstation och bara titta”

Slog mig ner med en öppen och reflekterande Pawel Cibicki.

Samma patenterade hållning och avslutsteknik. Samma klipp i steget. Märklig, men härlig upplevelse att se Pawel tillbaka på planen igen.

Här står den och förfaller, Estádio Algarve. Att välkomna IFK Värnamo och Brentfords reservlag var nog inte riktigt vad den såg framför sig för 20 år sedan.

Pirri pirrin ☑️

Mot Albufeira för att bevaka IFK Värnamos träningsläger. Då kommer tydliga uppmaningar från supporterskarans äldre garde.

Tröjskatten hemma hos Superettans främsta målgörare genom tiderna. Här finns ett gäng klenoder.

Målades upp som nästa stora stjärna – öppnar nu upp om tuffa åren: ”Svårt att bli så hypad” ”Det är klart att jag kan tänka mig tillbaka...”

När Otto Wallentin är 14 år provtränar han med Cole Palmer och Jeremie Frimpong.

I Tutto Ballutto berättar sedan Patrick Mörk att hans agent sagt att Otto är den bästa han hittat och att han kommer gå hela vägen.

Vad hände sen?

Helgen är över och resan rullar vidare men vi har nu sett vår sista match.

Magiska 90-minutare att ta med sig ner i graven!

Biljetter: I princip omöjligt utan kontakter om man inte köper via agenturer då 95 % av biljetterna upptas av årskortsinnehavare. Vi köpte via Landingpadba, som hyr ut årskort för ca. 2 000 kr (inkl. mat, transfer och hjälp med insläpp vilket fungerade felfritt).

Läktarupplevelse: 6 av 5
+ I princip allt. Samtliga sektioner levererade i 90 minuter.

De allra flesta är väl överens om att det är världens snyggaste arena men det är svårt att föreställa sig hur den bara suger tag i en rent fysiskt.

Hur den fyller en av den där barnsliga känslan av att aldrig någonsin vilja gå hem.

Med Libertadores-finalen dagen innan som färsk jämförelse kom kvällen i La Boca ändå att bli den i särklass bästa opartiska fotbollsupplevelse jag någonsin haft.

Lägg därtill att det var en söndagsmatch 21:30 mot en icke-rival.

Match 4: Boca-Gimnasia

Tredje matchen på tre dagar och vi kände oss i ärlighetens namn ganska utpumpade trots att vi nu äntligen skulle få bestiga La Bombonera.

Tunnelbanefirande!

Läktarupplevelse: 4 av 5
Kul med jämn match på läktaren. Botafogo många fler men upplevde ändå att Mineiro länge var strået vassare. Mäktigt att ta del av reaktionerna på Botafogos historiska seger.

Biljetter: Vi köpte på Conmebols officiella hemsida. Alldeles för dyra men det var det värt!

Match 3: Mineiro-Botafogo

Libertadores-final! Gott så, räcker så.

Om San Lorenzo har världens mest geniala supportrar kan Botafogo ha de trevligaste.

Många var nyfikna, hjälpsamma och glada när de fick se gringos i Fogo-tröjor.

Grym dag från början till slut.

Fotboll som mötesplats.

Aldrig varit på en arena där så många gjorde något annat än att kolla på matchen.

- Den centrala klicken av kortsidan körde på hela matchen men det krävdes ofta ett dåligt domslut för att väcka långsidorna.

Biljettköp: Smidigt biljettköp via hemsidan men de släpptes först dagen innan match. I annat fall går det att köpa ute vid arenan.

Biljettpris: 360 kr.

Läktarupplevelse: 4 av 5
+ ”Världens mest geniala supportrar” levde upp till sitt namn. Instrumenten ackompanjerade sången på ett sätt som kräver timmar i en replokal. Dessutom med melodier som inte sjungs på någon annan arena.

Fotboll som mötesplats.

Aldrig varit på en arena där så många gjorde något annat än att kolla på matchen.

Rep innan match!

Jag gjorde mitt bästa för att sänka förväntningarna men var ändå livrädd för att bli besviken.

Sen dansade barra bravan in med sina tviveldödande trummor och sällan har jag känt mig så levande. Men fan vet om jag var vaken? Ta tempen och nyp mig i armen.

Match 2: San Lorenzo-Belgrano

De senaste åren har jag youtubat San Lorenzos läktare för att lysa upp gråa dagar.

Ingen annan plats i världen har jag mytologiserat så som Nuevo Gasometro.

Nu stod jag framför den.

Dumt? Möjligt, kanske borde jag ha låtit det förbli en dröm.

Med två dagar kvar till finalen är flygplatsen i Sao Paulo färgad svartvit av Botafogo- och Mineirosupportrar på väg till Buenos Aires.

Ingen nedjoggning då? Jodå, på söndag kväll masar vi oss upp på Bombonera för Boca-Gimnasia.

Det låter såklart lite för bra för att vara sant så något lär väl gå åt helvete, men i nuläget ser saker och ting ut att kunna falla på plats.

Botafogo får vi istället se på lördag när det vankas final mot Atletico Mineiro i Copa Libertadores på Monumental.

Innan dess mjukstartar vi helgen med San Lorenzo-Belgrano på fredag.

För ovanlighetens skull var Allianz Parque slutsåld. Anledningen? En stor scen täckte ena kortsidan inför en konsert med Roberto Carlos (ja, ni läste rätt men nej, inte den Roberto)

Efter 48 timmar i Sao Paulo drar vi vidare mot Buenos Aires där en smått surrealistisk helg väntar.

Vi gjorde igår ett misslyckat försök att få tag i plåtar till Palmeiras-Botafogo.