Stefan Ekman

Vill inte överdriva men jag skulle säga att få lärare (jag jobbat med ligger under 100% av vad som är en rimlig heltidsbelastning. Men har man det HELA tiden är det få som klarar en längre tid. Om man inte avskaffar sin fritid då...

Skolpersonal är inte så bra på att se hur strukturer påverkar deras miljö så där finns det lite att jobba på.

Ta alla bra formuleringar du läser, gör dom till dina egna, fortsätt anslysera och du kommer få nya att dela med dig av.

Att politiker inte får (följd)frågor om vad för praktiska konsekvenser beslut och förslag får är kanske det största problemet med medier vi har idag.

Så när dina lärarkollegor larmar om problem, respektera det och sen hjälp till (om du hinner). Bara för att något funkar på ett ställe betyder inte att det gör det överallt. Det är så många unika förutsättningar.

Själv har jag varit lyckligt med att elever ofta tycker bra om mig, och jag lovar, trevliga elever är något som underlättar enormt när man undervisar (därför behöver elever lära sig vara trevliga) men man kör ändå allt för ofta in i olösliga (på egen hand) problem.

Den tanken blir ju institutionaliserad i dagens skolsystem när vi ska "lära av varandra" och "analysera oss fram till lösningar i arbetslaget". Det låter bra på ytan men kan bli en arbetsmiljökatastrof. Vad det egentligen betyder är att läraren i klassrumet inte kan få någon hjälp.

Bra! Det första blir högerpartier galna och orkar inte skylla på invandrare. Det andra gillar nästan alla och är bra för det demokratiska systemet.

Så när man funderar pä vad elever bör ha inflytande över bör man noga tänka på hur det funkar i praktiken.

Som bonus kan jag nämna att ett av de starkaste önskemålen elever brukar ha är att få byta lärare, från den man ogillar till en man gillar. Självklart är det inte möjligt att ha ett sådant system, inte minst för att det skulle i praktiken leda till mobbning av icke populära lärare.

Och eftersom vi diskuterar "elevinflytande" nu så vill jag åter igen påminna om att det fortfarande är meningslöst om man inte definierar det. Därtill är det ett plus om funderar över hur det borde se ut i praktiken, eftersom utbildningssystemet är en väldigt praktisk verksamhet.

Så forskare tar hänsyn till verkligheten nu! Tänk om fler börjar med det.

Tror det fattas något band...

Man kan oxå läsa en avhandling om drängar och pigor i det förindustriella Sverige.

Att skriva nyanserat är väl det bästa man kan uppnå. Men man kan ju vara arg ändå, om man nu är det.

Är hur man uppfattar objektivitet som att båda sidor har rätt eller iaf en poäng eller ett ansvar. Samt att man inte förstår hur mycket man påverkad av och följer tidsandan. Att sen ta rimlig kritik som en attack på sin viktiga roll i demokratin, lite överdrivet men så funkar många yrkesgrupper.

Nu är ju svensk journalistik bättre än många andra länders (som helhet) men jag tycker att det är genomgående dom senaste 30 åren (som jag minns) att man har svårt att hantera seriös kritik speciellt om man tolkar att det kommer från någon politisk vänster . Två saker som nu har blivit akuta problem

Jag satt och analyserade (högstadiet då) förekomsten av namngivna individer, män respektive kvinnor, i avsnittet om 2a VK i nya läroboken. Här försöker man verkligen pressa in kvinnor i en extremt maskulin historia. Rätt eller fel men tendensen är att inkludera fler i historieämnet.

Forskaren: Så försöker historieämnet fostra eleverna ”Vänder sig delvis mot den här inbakade sensmoralen”

Det här var intressant men (jag har inte läst avhandlingen) man får nog vara försiktig i att övertolka hur ord som "vi" används. Själv ser jag snarare en tendens att döma historien, typ hur hemsk Gustav Vasa var utan ett historiskt sammanhang.
www.vilarare.se/amneslararen...

Dom borde prova att ha någon slags principer, speciellt i regeringsställning. I motsats till att "det jag gör är rätt".

Dagens tanke om skolsystemet. Om vi ska diskutera elevinflytandet och hur det bör vara så måste man så klart definiera vad man menar med elevinflytande och hur det ska funka i praktiken. Först då kan vi komma framåt. En bonus är ju om man tar problem som lärarkåren pekar på på allvar.

Jo och frågan om förtroende gör det ännu tydligare att det finns en kamp om vem som betraktas som legitim.

Jag syftade inte på trovärdigheten, det har du ju helt rätt i. Syftade på möjligheten att analysen blev riktigt oavsett relation eller ideologi, i alla fall så som jag ser det.

Det är ju möjligt att det i praktiken inte är ett problem, möjligt. Men det belyser att en liknande relation vänster ut knappast hade accepteras. Och det säger något om maktstrukturer i media.

Som jag brukar säga till kollegor liksom elever, samhällskunskap börjar ofta med att räkna.

Nä sant, många har ju oreflekterat blivit inlärda i det. Men det är ju mycket för man inte diskuterat saker på djupet.

Skolan som institution blir omöjlig att analysera om man utgår från din egen erfarenhet. Och det blir inte vetenskapligt för 5 öre. Ens egna erfarenheter kan va en intressant ingång i någon mån.

Varje fråga behöver ju diskuteras seriöst. Är betyg en katastrof för elevers mående? Ja då diskuterar vi väl om vi kan göra på ett annat sätt, vad syftet med betyg är och vad finns det för nackdelar/fördelar med ett skolsystem utan betyg?

Man kan ju varken utgå från att skolan som institution är ett förtryck i sig eller att elever måste misshandlas för att bete sig vettigt.

Det är många som inte vet hur det faktiskt funkar i praktiken i skolan utan tolkar saker (tokiga politiska utspel) från en konstig utgångspunkt. När det väldigt konkreta problem. Det enda är väl att bara försöka upplysa dom så sakligt det går.