Tom L

Jag ska knalla ner å be om Per Albin Hanssons folkhemstal och Saltsjöbadsavtalet

Eller en lärdom i farorna med identietspolitik.

Kamerabevakning i Kävlinge | Polismyndigheten Polismyndigheten har fattat beslut om att använda kamerabevakning med hjälp av drönare i centrala Kävlinge.

Polisen har kameraövervakning med hjälp av drönare i Kävlinge fram tills augusti nästa år. polisen.se/aktuellt/nyh...

Dock har väl V/VPK/SKP haft lite av en missnöjesparti roll förr. I Walter Korpis ”Arbetarklassen i välfärdskapitalismen” från 1978 så skriver han att VPK drog till sig fler andel arbetare som upplevt prekära anställningsförhållande och arbetslöshet jämfört med sossarna.

V har på många sätt varit sammanvävda med Socialdemokraterna, ibland gått med på mycket mer än vad man borde ha gjort. SD har inte haft samma koppling till det politiska etablissemanget, tills nu då.

Jag kommer kalla in det tunga nykautskyistiska artilleriet

Även om jag hade önskat att man också eventuellt tagit steget längre och prata om livsmedelsproduktionen. Vi har både fortsatta utflyttningar av livsmedelsproduktion till andra länder och Livs har förr själva bedrivit kampanj mot oligopol situationen eftersom att det hindrar utökning av produktion.

Matpriskampanjen känns som ett av fallen som blev rätt bra för att se den större bilden och få genomslag.

Man behöver inte göra långa utläggningar i varje utspel, politiskt förslag, osv men inom partiet måste man ju kunna prata om de stora strukturella förändringar som ändå ska vara målet för ett socialistiskt parti. Idag verkar det försvinna. Det är nog det jag upplever som problemet.

Klart, men agitationen om levnadskostnadskrisen måste också sättas i ett större sammanhang. Tycker det är rätt att partiet har en nyare strategi med mer mer utvalda/strategiska frågor men man böjer pinnen för långt när man reducerar det till bara kr och ören.

Detta citatet ur DN artikeln om Riazat tycker jag verkligen fångar detta: "Vi ska hålla på med kronor och ören, de sysslar med identitetspolitik".

Det är klart frågor man tagit upp också men jag känner att i debatten senaste månaderna har man lite tappat den stora bilden, hur dessa frågor hänger ihop med ett större projekt. Känns som att man faller mer tillbaka på den sortens "överbudspolitik" som vi gjorde förr.

Jag tror att klasskamp för många inom V, både hos denna identitetspolitiska falangen och partiledningen i bred bemärkelse, har reducerats till rena plånboksfrågor. Där den senare ser det som något bra. Det är min uppfattning utifrån ”intern”debatten.

Tycker nog Vänsterpartiet fokuserar för lite på klasskamp, inte tvärtom.

Svenska Socialdemokratiska Vänsterpartiet var till en början också "kautskyister". Splittringen, som började runt 1911, handlade nästan främst om att man förespråkade hans "marxistiska taktik" emot företeelser som ministersocialism. Se t.ex Höglund 1914: emotstrommen.wordpress.com/wp-content/u...

Kautsky lämnade dessutom SPD, han var med och bildade USPD. Följde dock med minoriteten tillbaka till SPD 1922.

SPD styrdes inte av "kautskyisterna". Vid kriget och sen tyska revolutionen är de rätt marginaliserad. En högerfalang med Ebert och Noske (till höger om till och med Bernstien) styrde SPD. SDP i Finland var just unika att kautskyister hade majoritet, och unika att man fick egen majoritet så tidigt

Lenin ansåg också till 1912-14 att han tillhörde samma strömning internationellt som Kautsky.

Draper kör rätt hårt, men man måste också vara rätt hård mot de sekteristiska tendenser som funnits och finns i vänstern. Spartakisterna misslyckas att nå både facken, de självorganiserade ”revolutionära arbetsplatsombuden” och i slutändan arbetarråden.

Finland’s Revolution The forgotten Finnish Revolution has perhaps more lessons for us today than events in 1917 Russia.

När rysks provisoriska regeringen upplöste riksdagen tvingades man i praktiken till storstrejk, revolution och arbetarklassens politiska maktövertagande. jacobin.com/2017/05/finl...

Fast det tar ju Kautsky också upp i sina verk, man måste vara redo på att försvara sig. Finska revolutionen är ju rätt unikt exempel på ett Socialdemokratiskt parti vars ledning följde ”kautskyismens” logiska slutsats. Man vann egen majoritet på ett socialistiskt program.

Blir det ingen AåA x Vänsterpartiet sammanslagning

Revisionist är något specifikt, en som vill göra om marxismens grundläggande punkter. Kautsky var den ortodoxa marxismens yttersta försvare emot höger- och vänsterfalangerna i Andra Interationalen tills ~1912-14. Att misslyckas eller ge upp gör inte en till revisionist i sig.

Partikulturen: Leka Robinson bygger ingenting - Internationalen En bra och relevant politik är naturligtvis A och O för ett framgångsrikt vänsterparti. Men ett parti måste vara kapabelt att samla människor och skapa rörelse för politisk förändring.  Vad händer då ...

Om partikultur och partibygge.
#vänsterpartiet
internationalen.se/partikulture...

Det var väl inte med i förslaget men på kongressen röstade man in frigörelse från kapitalismen. Återkommer lite här å där i programmet.

Kautsky stod också för arbetarklassens politiska maktövertagande och emot revisionisterna som Bernstien. Lenin å Kautsky tillhörde samma falang internationellt. Kautsky blir renegat för att han överger sin egen lära när det blir kris och krig.

Partikongressen införde ju att man måste frigöra samhället från kapitalismen.

Luxemburgs position om arbetarklassens massorganisationer som facken var ju närmre typ Branting eller vanliga karikatyren av Lenin. Hon var emot skapandet av fackföreningar som existerande utanför partiets kontroll. Draper skrev bra om detta. www.marxists.org/archive/drap...

Nu finns det ett nytt skäl att fortsätta vara emot Kautsky för vissa inom Vänsterpartiet: hans strikta motstånd när det kom till "ministersocialism" och block med liberaler.