Ebba

Såg en dum jävla jenkare som tyckte att Sverige och Finland "härmar" USA och Kanada i sin rivalitet i hockey. Personen fick sedan kämpa för sitt liv i kommentarsfältet när en miljard arga finnar och svenskar gick till attack.

För någon som aldrig läst Wuthering Heights så tyckte jag att filmen var jättebra. Och man vill verkligen ligga med sin kille efter att ha sett den.

Har äntligen fått tid hos neuropsyk för att få testa ADHD-medicin. Känns så spännande men är nervös över mitt lite höga blodtryck då jag förstått att det kan sätta käppar i hjulet. Blodtrycket hör ju givetvis ihop med mitt jobb så det hela känns lite moment 22.

Ett svar till! Ett pussel med 3000 bitar!

Har redan fått två svar!!

Är inne i en pusslarperiod just nu och det har gått så långt att jag har skrivit i hyresvärdens "community chat" för att få byta pussel med mina grannar.

Alltså tänk att jag cyklade mina 5 km till jobbet idag i -19°C! Frös inte ens. Min kollega tyckte att jag var dum i huvudet som inte tog bussen.

Och så blir jag arg på vissa släktingar som väljer att skylla på honom för allt som blev fel. Att han var oduglig, slarvig, dum. Det är en sån fruktansvärt osympatisk människosyn att jag skäms över deras beteenden. Det finns inget värre än de som sparkar nedåt, särskilt på de som är längst ned.

Men hade han fötts lite längre fram i tiden hade han iallafall kunnat få hjälp tidigare. Och det sörjer jag.

Han dog i måndags. Blev klädd i sin finaste flanellskjorta med snusdosan i bröstfickan och kepsen i handen. Hans dödsbo kommer inte att kunna täcka alla kostnaderna för begravningen. Jag är så ledsen för hans skull. Samtidigt ska man inte värdera ett liv i vad som kunde ha blivit.

som närmast anhörig eftersom han inte hade någon annan. Han fick hjälp med hemtjänst, bra medicin och skuldsanering. De sista 9 åren var enligt honom själv de bästa i hans liv. Och det är något som är så fint och samtidigt gör så ont med det.

Han gifte sig aldrig. Blev mobbad på sitt jobb. Han var så bra med djur och han var så vänlig. Han hade många vänner. Men han levde som fattigpensionär och mådde inte bra pga alla trauman i sitt liv. När mormor dog rasade allt. Han hamnade på psykakuten och fick hjälp. Mamma fick axla rollen

Han växte upp på sin släktgård tillsammans med sin familj. Han var yngst. Hans mamma dog i en hjärtinfarkt när han bara var 18 år. Han och hans pappa blev kvar på gården tills hans pappa dog. Han var inte så bra med pengar så han förlorade gården. Flyttade runt, tog lån, blev skuldsatt. Tog fler lån

Någon läste Adjö Herr Muffin på Tiktok och jag grinade ögonen ur mig. Tänkte också mycket på min mammas morbror som nyss gick bort. Vi hade inte en särskilt nära relation förutom på slutet av hans liv. Jag hade önskat att han fått uppleva mer av livet än vad han fick. Iallafall fler ljusa stunder.

Om regeringen anser att dryga 33000kr är vad som behövs för att överleva på en heltidsinkomst så borde den summan vara en lagstadgad minimuminkomst för en heltid.

Alla borde kunna överleva på inkomsten från ett heltidsjobb.

Har haft hantverkare på jobbet som under två dagar skulle hjälpa oss att komma iordning i våra klassrum men som också:
✅️ Borrade en spricka i min nyrenoverade vägg.
✅️ Sket stopp i en av de nyrenoverade toaletterna.
✅️ Tog lunch i 2.5 timme.
✅️ Kletade lössnus på ett av mina klassrumsbord.

Stockholmare klagar alltid på bortkomna lantisar i stan MEN har ni åkt tåg med Stockholmare som ska fira jul i Åre någon gång?? Vidrigaste människorna på jorden.

Har packat ihop hela mitt klassrum i modulerna idag för flytt tillbaka till skolan. Imorgon ska vi fira med pizza och bubbel efter att bedömningarna är satta. Sen är det jullov.

Jag upprepar:

DET VI UPPLEVER ÄR INTE EN
- ÖKAD GENERELL MISSTRO MOT DEMOKRATI
- ÖKAD POLARISERING
- ÖKAD "KRITIK" MOT INVANDRING
- AUKTORITÄRA TENDESER

VI SER DEN STÖRSTA GLOBALA HÖGERPOPULISTISKA, KRAFTSAMLINGEN I MODERN TID. PÅ ALLA FRONTER.

MOT ALLA DE VÄRDEN SOM VI SLAGITS FÖR I 150 ÅR.

Jag fick precis en tvål gjord på bävergäll???

Men om man ska se det från den ljusa sidan så känns allt annat som är jobbigt med mitt jobb som bagateller i jämförelse.

Har varit med och tagit ett pissjobbigt beslut på mitt jobb och trots att jag är ålagd att vara med och fatta beslut som dessa så har jag svårt att inte tänka att det är mitt fel att läget är som det är nu.

När vet man att man borde byta jobb/karriär?

Fick reda på att min syster har förlovat sig och jag grät floder.

Är och ska kolla blodtrycket och min gissning är att det kommer vara skyhögt.

Hur det går i modulerna på jobbet undrar ni säkert inte men jag berättar ändå. Tre barn har skadat sig, varav en med en multifraktur i armen, på skolgården. Vi är 8 lärare som har fått jobbat för dubbelt så många och chefen har varit sjukskriven. Men jag har fem minuter till jobbet så +-0 antar jag.

A silent protest was held in Stockholm, Sweden, to denounce the killing of journalists in Gaza.

Den parasociala relationen som tjejer har till Taylor Swift är ju...

Mina elever är sådana jävla klippor som bara åker med och tycker att det mesta är roligt och spännande medan vi vuxna försöker få ihop dagen (vi är givetvis underbemannade). Ingen får ut sina raster. Jag har jobbat till minst 17 varje dag. Igår hann jag gå på toa först efter att skoldagen var slut.

På mitt jobb är vi 8 klasser som har evakuerat till moduler pga vattenskador. Herre_gud vilket jävla merjobb man har fått. All logistik som rimligtvis ska ligga hos någon annan får vi ta. Scheman, rastvakter, matbespisning, busstider, medla mellan kollegor som bråkar och däremellan försöka undervisa