Bitsocker

100 likes och jag gör samma

Haha, on point :)

Vad fint av er att hitta en anpassning för barnet. Låter som förskolan missförstått

Det är stort av dig att du kan se det på det sättet trots det du varit med om ❤️

Ja, att bli anmäld kan ju avskräcka från att fortsätta även om man inte döms. Men gränsen är som sagt hårfin - vad är okynnes och vad är bara missriktad oro. Det är ju motivet som avgör

Ja det gör du, eftersom det du förespråkar skulle innebära att fler barn for illa och i värsta fall dog pga våld. Adios på dig och ditt sköra ego själv

Precis. Det är extremt svårt att få någon fälld skulle jag tro. Men skriver man öppet att man har gjort det så kanske det finns en chans. Tyvärr är polisen extremt dåliga på att säkra bevis online, eller är lagen svår, att man måste bevisa vem som skrivit, inte bara vem kontot tillhör

Här finns också individens rätt att känna till det myndigheter känner till om en. Det är bättre att soc inte vet vem som anmält än att soc vet men undanhåller informationen för dig. På ett generellt plan. Man får tänka lite större kring principerna

Här finns också individens rätt att känna till det myndigheter känner till om en. Det är bättre att soc inte vet vem som anmält än att soc vet men undanhåller informationen för dig. På ett generellt plan. Man får tänka lite större kring principerna

Faktiskt. Ganska ofta när man säger ”det där borde vara olagligt” så är det det

Vill tillägga också att det är väldigt stor skillnad mellan en nedlagd anmälan och en okynnesanmälan/falsk anmälan! Absolut inte likhetstecken mellan dessa. En falsk anmälan görs inte i syfte att skydda ett barn utan för att misskreditera

Jag kan inte hitta någon statistik på hur vanligt det är med falska anmälningar. Men om någon som också jobbar/har jobbat med barn och anmälningar har en annan uppfattning än jag (att det är en väldigt liten andel jämfört med anmälningar som sker pga verklig oro), dela gärna med er!

Jag kan inte hitta någon statistik på hur vanligt det är med falska anmälningar. Men om någon som också jobbar/har jobbat med barn och anmälningar har en annan uppfattning än jag (att det är en väldigt liten andel jämfört med anmälningar som sker pga verklig oro), dela gärna med er!

Du värnar den som kränks av en anmälan men skiter i barnen. Du är exakt som män som fokuserar på de enstaka fallen av falsk anmälan för våldtäkt, istället för alla våldtäkter som faktiskt sker. Det du gör misskrediterar offer och är osmakligt. Problemet finns men hanteras inom det nuvarande systemet

Alla de tusentals omhändertagna har man bedömt skulle annars ha farit illa. Hur många hade faktiskt dött, direkt eller indirekt (missbruk, suicid senare)? Omöjligt att säga men du ifrågasätter den logiken?

Jag vet det efter att ha arbetat med barn i många år, av egen och andras erfarenhet. Jag har utbildning om våld mot barn. Många är rädda för att anmäla och för få anmälningar göra idag. Det finns studier på det. 5 barn ungefär mördas av en förälder årligen i Sverige. Ungefär 3500 omhändertas.

Jag tror inte att det är strategiskt men om det vore det så vore det bra strategi att få folk att tänka på saker som "hur känns könsdysfori", "vad betyder det att känna sig som man/kvinna/icke-binär", "vad betyder det att vara född i fel kropp" osv, för transpersoner är så heterogena att det onekligen kommer se inkoherent ut ifall vi faktiskt börjar försöka besvara de frågorna ur våra personliga perspektiv. Men vi gör detta ändå, vi kan inte hejda oss från att ge våra perspektiv, kanske för att vi äntligen får chansen att försöka sätta ord på sånt som vi bara tidigare känt vilket känns bra. Våra ord blir nästan alltid, som dessa ord också är, något vi tänker högt mer än något konkret vi vill få sagt. Tyvärr. När jag skriver detta är det inte i respons till Nina Björk utan i respons till vad jag läser här på bluesky när vi diskuterar Nina björk. Det diskuteras av cispersoner hur könsdysfori känns (@lottailonah, @myrannosaurus), att en könstillhörighets"känsla" inte kan vara vad som sammankopplar en ciskvinna och en transkvinna (@davidbrax), det flikas in av transpersoner hur de här idéerna om hur könsdysfori upplevs inte är universella eller kanske inte ens överhuvudtaget förekommer (@tramslobbyn mfl).

De här är väldigt intressanta frågor och jag är inte förvånad att de diskuteras. Jag är själv väldigt nyfiken på etiologin bakom könsdysfori, jag är ett sällsynt fall (har det visat sig) där "född i fel kropp" inte bara är ett sätt för mig att försöka förklara könsdysfori enkelt (@severalraccoons) utan en helt perfekt beskrivning på känslan jag haft sen jag var tre. Jag hade absolut kunnat beskriva den känslan och har gjort det tidigare men det tjänar verkligen inget syfte, om något så tror jag att det är kontraproduktivt, det kan leda till att cispersoner tänker att min sanning är mycket mer universell än den är och det leder nästan alltid till att jag och någon eller några andra transpersoner kommer överens om att vi inte haft liknande upplevelser vilket inte känns bra för mig och troligen inte heller för dem. För längesen skrev jag ett inlägg som löd ungefär "personer med könsdysfori är sällan överens om hur det känns men alltid överens om att det känns väldigt mycket" och det är väl lite vad jag vill ha sagt med allt detta. Oavsett om man vädjar till empati och delar med sig av sitt egna lidande genom att beskriva hur könsdysfori känts för en under livet, eller om man vädjar till rationalitet genom att hänvisa till litteratur, queerhistoria, feministisk teori, genusforskning, medicin, så blir den offentliga diskussionen distraherad. Vi är heterogena men vi är förenade i våra intressen och dessa är konkreta. Vi vill kunna leva normala liv, ja vi vill kunna existera i utrymmen för endast kvinnor, vi vill att transvården ska fungera bättre, få mer autonomi. Absolut att debatten ibland kan behöva gå in på sidospår men jag tycker inte det jag har sett i dag behövs. Det här är frågor som man ska fråga när man vill förstå en person, inte när man vill förstå könsdysfori.

Kanske nån blir besviken som ville se en tillfredsställande förklaring på hur man känner sig som kvinna men jag bestämde att jag ville få nåt helt annat sagt

Det är olagligt (falsk tillvitelse) och går att polisanmäla. Däremot är det tyvärr ofta svårt med bevisläget just pga anonymiteten

Nej, det måste det inte, det räddar liv. Men socialtjänsten måste ha resurser nog att hantera de enstaka okynnesanmälningarna utan att det går ut över de skarpa fallen

www.instagram.com/reel/DI5EcF3...
@spookulv.bsky.social när någon varit dum mot mig online

Jag själv är ju så jävla tråkig just nu, men dra med någon till Julie på Tegelgårdsgatan ❤️

Insåg det halvvägs in i min rant :)

🥰

Eller ja nu försökte du skoja och jag svarade seriöst vilket var rätt tråkigt av mig. Men som sagt, den som dör vid 70 kanske är sjuk redan vid 50 och det vill nog ingen

Förstår hur du tänker och om levt friska intill döden kanske det vore nåt. Studien i Jönköping har inte mätt disability adjusted life years utan bara år rakt av. Tror de flesta vill ha många friska år men den som dör i förtid är ofta sjuk och lider innan det sker, kanske redan från medelåldern

❤️

Ja, de verkade roade

Eller hur! Jag önskar jag kände sån glädje över att få något gott också

Före det satt han och ljög för några killar i 20-årsåldern i parken om att han tar 40 kg i bänkpress

7-åringen är besatt av bubble tea/boba och så fick han det nu pga fredag. Jag fick smaka.

- Mamma kände du den härliga smaken av jordgubb och mjölk? Mitt hjärta har tagit på sig dansskorna. Mitt hjärta har tagit examen.