Johan Jönsson

glas med trögflytande giftgrön avokadosörja och sugrör på ett bord

Jag upplevde i går ett av mitt livs mest udda kulinariska ögonblick: avokadojuice. Var förstås tvungen att testa.

Tänk er ungefär en tjock avokadosörja, som en tjockare yoghurt. Smakar precis som man tänker sig att trögflytande avokado skall smaka.

Någon slår ihop lite våningar en gång i tiden.

This year's Wikimania is extra special because I'm the Media Contributor of the Year! 🥳 This is for my work of uploading over 86,000 media files to Wikimedia Commons, over 7,500, of which were my original work, mostly photographs but also graphics, videos and audio recordings.

Malmö är den enda stad jag har bott i där jag har haft en klar och tydlig känsla för väderstrecken.

Fint! Och den gör ju det.

Bländare justerar jag alltid manuellt, annars vet kameran inte riktigt vilken typ av bild jag skall ta. Men om jag har varierande ljus och ont om tid så låter jag ofta slutartiden gå på auto också.

Jag också. Varierande ljus, vill hinna ta bilder på situationer som uppstår och passerar på sekunder. Har ofta inte tid att stå och ändra, då är ögonblicket borta.

Så har rätt instinkt men saknar ordförrådet.

25.

Allt på auto, peka och klicka. Det är också kul. Och blir ganska bra.

Sant i så många sammanhang.

Plötsligt finner man sig indragen in i diverse chattgrupper. Ett oskyldigt offer. Osäker, förvirrad. Naken. Rädd.

Möjligtvis ser dina chattgrupper något annorlunda ut än mina.

Man får betrakta meddelanden lite som brev. Man skriver, det når folk ett tag senare, de funderar lite, skriver ett svar.

Sample art COMMISSION SALE PRICES 2025 B/W sketches: €40 Portraits/busts in b/w: €70 Portraits/busts in colour: €100 Full figures, groups, backgrounds, commercial commissions: inquiry at nicklas@nyvinter.se

Oh hi. It's August now. This means it's my birthday month. If you want to give me a gift, that's fine and I'll probably cry.

If you want to give me work, that'd be amazing. You get art and I get paid and all that. We all win. (DM or mail nicklas@nyvinter.se)

Kommer lägga planerna på att marschera mot Padelborn för att ockupera staden på hyllan, ej heller lär jag gjuta en kalv i renaste guld.

De säljer saker.

Nä men allvarligt talat, att vara chef är ju mycket att ta in behov och sedan hitta sätt att använda organisationens resurser för att möta dem. Att prioritera bort om någon har för mycket är rätt centralt i rollen.

(Eller säga till dem att man förväntar sig/accepterar lägre kvalitet.)

Ja. Åtminstone vad det gäller arbetsuppgifter. Jag hade nog höjt på ett ögonbryn om någon kom till mig på jobbet och bad mig att prioritera i deras privatliv.

(Men hade väl säkert gjort det ändå, om hen nu behövde hjälp.)

Jovars, hummus och gurka till exempel. Eller jordnötssmör och moget päron. Men fördelen med en bulle är att man kan ta den i språnget och äta den som den är. Bra bröd står stadigt även på egna ben.

Jag bjuder över folk en eller två gånger i veckan, men jag vill ju att de skall gå hem sedan. (:

Jag uppskattade inte sjukdom och död, men annars tyckte jag att pandemin var väldigt trevlig, ja.

Men det finns väl egentligen en anledning till att jag aldrig varit det minsta sugen på att bo i kollektiv, och på allvar hade övervägt att försaka att utbilda mig hellre än att bo i studentkorridor.

Pratar ibland med en vän om att köpa en herrgård eller ett övergivet hotell och inreda så att alla har egna fullgoda bostäder, men med större gemensamma ytor. Men det skulle ju vara med nära vänner, i så fall, folk jag trivs med till vardags.

Skulle inte äta gårdagsbullar.

Inte om brödet är dagsfärskt.

I rymden kan ingen förstå vad du säger | Josefin de Gregorio KRÖNIKA. Här på jorden må Sapir–Whorf-hypotesen om att språk styr våra tankar vara motbevisad. Men detsamma gäller inte i rymden.

Gästar språkspalten, om sci fi feat. @johanj.bsky.social : www.svd.se/a/KMxk65/pa-...

Det här handlar förstås om en mycket specifik kategori spel, snarare än spel överlag. Racingspel har helt andra belöningsmekanismer, men då tröttnar jag också efter tjugo minuter.

(Skärmdumpen andra halvan av en Facebookuppdatering från för ett par år sedan.)

ii. I vuxen ålder har jag gjort ett undantag: Europa Universalis IV, ett strategispel från 2013 där man tar över ett land någonstans i världen 1444 och spelar fram till 1821. Varje omgång tar mycket lång tid, om man skall spela till slutet, och spelet har hyfsat många parametrar att ta hänsyn till. Men framför allt finns det ett värde i att spela det igen, eftersom omständigheterna är så olika. Österrike, Frankrike, Spanien eller Ottomanska riket innebär alla olika förutsättningar och strategier, men skiljer sig i sin tur mycket från utmaningen i att spela som Benin, Sligo eller Sarig Yogir. Vissa riken är mycket svagare än andra. På högsta svårighetsgraden är man som Albanien tacksam om man ens överlever spelets inledning. iii. Jag spelar egentligen inte särskilt ofta, men eftersom det är det enda spel jag har spelat i vuxen ålder tycker jag ändå inte om att Steam talar om hur många timmar jag har lagt på det. iv. Se det som en yrkesskada: jag kan inte se någon form av program utan att fundera på vad det är i det som försöker trigga ett vanebeteende, vilket behov det försöker tillfredsställa eller vilken belöning den försöker ge. Det är en ganska obehaglig insikt, för hos mig trycker spelet – till skillnad från när jag var tolv och skärmen visade futuristiska motorcyklar som rusade fram genom trasiga landskap i ett avlägset, dystopiskt år 2021 – i stor utsträckning på samma knappar som får mig att driva förlag, skriva böcker eller redigera Wikipedia. Jag får bygga mina provinser, utöka mina små riken, fara fram över världen som en expansionistisk farsot och – värst av allt – känna att jag åstadkommer någonting. Att få bygga upp någonting, känna att man kommer någonstans. Kämpar lite och får uppnå mina mål, men med så mycket snabbare belöningsprocesser – timmar eller dagar senare, istället för tidshorisonter som ibland kan sträcka sig över flera år. Sedan tar det slut, och lämnar ingenting efter sig. Som en arbetsnarkomans skräpmat, fri från allt utom socker, salt o…

Vet inte om jag är rätt person att svara eftersom jag har spelat ett (1) spel i någon större utsträckning i mitt vuxna liv, men där låg det verkligen långt från läsningen.

Annars brukar jag lite förenklat tänka på läsning som narrativ (med undantag) och spel som simulering, vilket är mycket olikt.

Brukar i regel inte ha pålägg de få gånger jag äter det.